Commitment fees och rådgivningskostnader faller utanför räntebegreppet – nytt förhandsbesked om ränteavdragsreglerna

Commitment fees och rådgivningskostnader faller utanför räntebegreppet – nytt förhandsbesked om ränteavdragsreglerna 

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked den 14 januari 2026 (dnr 32-25/D) tagit ställning till hur begreppet ”andra utgifter för kredit” i 24 kap. inkomstskattelagen ska tolkas. 

Beskedet rör två typer av kostnader som ofta uppkommer vid större företagsförvärv och extern finansiering: 

• avgifter för outnyttjade kreditfaciliteter (commitment fee)
• vissa rådgivningskostnader kopplade till finansieringen 

Skatterättsnämnden bedömde att varken commitment fee eller de aktuella rådgivningskostnaderna utgör ränteutgifter i form av andra utgifter för kredit. Därmed omfattas de inte av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton. 

Bakgrunden 

Flexibel kreditfacilitet vid företagsförvärv 

Ett bolag planerade ett större förvärv av ett utländskt målbolag och behövde extern finansiering. Eftersom den slutliga investeringssumman var osäker övervägde bolaget att använda en flexibel kreditfacilitet i stället för ett traditionellt banklån. 

I ett sådant upplägg kan tillhandahållaren ta ut en commitment fee, en avgift som betalas endast för den del av krediten som inte utnyttjas. Avgiften tas alltså ut för att hålla en kreditmöjlighet tillgänglig. 

Bolaget ville även få klarhet i hur vissa externa rådgivningskostnader skulle behandlas skattemässigt. 

Reglerna i korthet – vad är ”andra utgifter för kredit”? 

I 24 kap. 2 § IL definieras ränteutgifter som: 

• ränta,
• andra utgifter för kredit, samt
• utgifter som är jämförbara med ränta. 

Definitionen är central eftersom ränteutgifter omfattas av reglerna om avdragsbegränsning för negativa räntenetton (de s.k. EBITDA-reglerna). 

I förarbetena anges att andra utgifter för kredit typiskt sett är avgifter som uppstår för att anskaffa lånat kapital, exempelvis uppläggningsavgifter, garantiavgifter och vissa checkkreditavgifter. 

Skatterättsnämndens bedömning 

Commitment fee – inte en ränteutgift 

Skatteverket ansåg att commitment fee var en utgift för att anskaffa lånat kapital och därmed en ränteutgift. 

Skatterättsnämnden gjorde dock en annan bedömning. 

Nämnden framhöll att commitment fee: 

• utgår endast när krediten inte utnyttjas,
• inte baseras på ett faktiskt lånat kapital, samt
• inte påverkar räntenivån på eventuella lån Avgiften är snarare en ersättning för att banken håller en möjlighet till kredit tillgänglig, inte en kostnad för en faktisk kredit. 

Mot den bakgrunden ansågs commitment fee inte utgöra ”andra utgifter för kredit”. 

Rådgivningskostnader – inte ränteutgifter 

Bolaget hade även rådgivningskostnader från en extern advokatbyrå kopplade till: 

• granskning av låneavtal och förhandling av lånevillkor,
• upprättande av bolagsrättsliga dokument vid finansiering, samt
• rådgivning kring säkerhetsarrangemang och eventuell omstrukturering 

Skatteverket menade att sådana kostnader kunde påverka möjligheten att få lån och därför borde kunna omfattas av räntedefinitionen. 

Skatterättsnämnden betonade dock att rådgivarna var externa parter utan eget samband med kreditgivningen och att kostnaderna saknade ett direkt samband med anskaffandet av lånat kapital. 

Nämnden pekade även på symmetrin i reglerna: om en kostnad är en ränteutgift för låntagaren borde den motsvara en ränteinkomst för mottagaren – vilket inte är fallet för rådgivningsarvoden. 

Därför bedömdes även rådgivningskostnaderna falla utanför begreppet andra utgifter för kredit. 

Praktiska konsekvenser 

Förhandsbeskedet är särskilt relevant för företag som använder: 

• evolverande kreditfaciliteter
• standby-finansiering vid förvärv
• större transaktionsupplägg med externa rådgivare 

Avgörandet innebär att commitment fees och vissa rådgivningskostnader normalt inte ska ingå i räntenettot och därmed inte påverkas av avdragsbegränsningsreglerna. 

Det kan få betydelse vid planering av finansiering, särskilt för koncerner med stora räntekostnader nära avdragsramen. 

Våra kommentarer 

Skatterättsnämndens besked – som vi förutser kommer att överklagas av Skatteverket till Högsta Förvaltningsdomstolen - innebär ett välkommet förtydligande. 

Begreppet ”andra utgifter för kredit” har sedan införandet av EBITDA-reglerna varit föremål för osäkerhet, särskilt i gränslandet mellan finansieringskostnader och mer allmänna transaktionskostnader. 

Avgörandet visar att: 

• det krävs ett tydligt samband med faktisk kredit, och
• externa rådgivningskostnader inte automatiskt blir ränteutgifter bara för att de uppkommer i samband med finansiering. 

Samtidigt är det viktigt att notera att bedömningen är beroende av kostnadens karaktär och avtalsvillkor, och att andra typer av avgifter kan behandlas annorlunda. 

RSM bistår gärna med analys av finansieringskostnader, räntenettoberäkningar och frågor om ränteavdragsbegränsningar vid bland annat företagsförvärv och omstruktureringar.