Lagrådsremiss om definition av stadigvarande vistelse – tydligare regler från 2027

Regeringen har lämnat en lagrådsremiss med förslag om att införa en lagstadgad definition av begreppet stadigvarande vistelse i inkomstskattelagen. Förslaget innebär att bedömningen av om en person ska anses obegränsat skattskyldig i Sverige i större utsträckning ska baseras på antalet vistelsedagar i landet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Bakgrund – dagens regler

En person som är bosatt i Sverige, stadigvarande vistas här eller har väsentlig anknytning hit är obegränsat skattskyldig i Sverige. Obegränsad skattskyldighet innebär att personen som utgångspunkt beskattas för sina globala inkomster.

Begreppet stadigvarande vistelse utgör i dag en av grunderna för obegränsad skattskyldighet, men saknar definition i lagtexten. Bedömningen har i stället utvecklats genom praxis, där faktorer såsom vistelsens längd, regelbundenhet och omfattning har fått betydelse.

Den nuvarande ordningen har ofta upplevts som svår att tillämpa, särskilt för personer som vistas återkommande i Sverige utan att vara bosatta här. Även arbetsgivare och rådgivare har i många fall haft svårt att förutse när en vistelse riskerar att medföra obegränsad skattskyldighet.

Förslaget i korthet

Regeringen föreslår att stadigvarande vistelse ska definieras direkt i inkomstskattelagen. En vistelse ska anses stadigvarande om den omfattar:

fler än 160 vistelsedagar i Sverige under ett kalenderår, eller
fler än 120 vistelsedagar under ett kalenderår om antalet vistelsedagar även under föregående kalenderår översteg 120 dagar.

Som vistelsedagar räknas endast dagar då vistelsen i Sverige är förenad med dygnsvila.

Förslaget innebär också att vistelsen ska anses stadigvarande från den första till den sista vistelsedagen under kalenderåret. Om kriterierna är uppfyllda under flera år i följd ska den stadigvarande vistelsen anses löpa kontinuerligt mellan den första vistelsedagen det första året och den sista vistelsedagen det sista året.

Vad innebär detta i praktiken?

Förslaget innebär att bedömningen av stadigvarande vistelse blir mer schabloniserad och förutsebar än i dag. I stället för att bedömningen i stor utsträckning baseras på praxis och individuella omständigheter kommer antalet vistelsedagar att få avgörande betydelse.

För personer som arbetar i Sverige under perioder, gränspendlare, utlandssvenskar och pensionärer med återkommande vistelser i Sverige kan det bli enklare att planera och bedöma sin skattemässiga situation.

Även arbetsgivare kan få bättre möjligheter att i förväg bedöma vilka skatteregler som blir tillämpliga för utlandsbosatt personal.

Samtidigt innebär den föreslagna modellen att vissa personer som enligt dagens praxis inte skulle anses stadigvarande vistas i Sverige kan komma att omfattas av reglerna, medan andra kan falla utanför. Regeringen bedömer dock att förslaget i huvudsak ligger i linje med nuvarande rättstillämpning.

Våra kommentarer

Förslaget är ett välkommet steg mot ökad förutsebarhet inom ett område där rättsläget länge har präglats av osäkerhet. Bedömningen av stadigvarande vistelse har ofta varit komplex och beroende av en omfattande praxisgenomgång, vilket har gjort det svårt för både enskilda och arbetsgivare att förutse de skattemässiga konsekvenserna av vistelser i Sverige.

Den föreslagna definitionen skapar tydligare ramar för när obegränsad skattskyldighet kan uppkomma och kan minska behovet av komplicerade bedömningar av vistelsemönster och tillfälliga avbrott.

Samtidigt kommer det även framöver vara viktigt att analysera den samlade skattesituationen, inklusive frågor om skatteavtal, SINK-beskattning och eventuell väsentlig anknytning till Sverige. Antalet vistelsedagar blir en central faktor, men inte den enda omständigheten som kan påverka den svenska beskattningen.

Om ni vill diskutera hur de föreslagna reglerna kan påverka er eller era anställda är ni varmt välkomna att kontakta oss på RSM.